Kunskapsartikel

CLP-förordningen: grunden för klassificering och märkning av kemiska produkter

CLP-förordningen är en av EU:s viktigaste kemikalielagstiftningar och utgör grunden för hur farliga kemiska ämnen och blandningar ska klassificeras, märkas och förpackas inom Europeiska unionen.

Förkortningen CLP står för Classification, Labelling and Packaging, eller klassificering, märkning och förpackning. Förordningen antogs som Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 och är direkt tillämplig i samtliga EU-medlemsstater.

Syftet är att säkerställa att människor och miljö skyddas genom att farliga egenskaper hos kemiska produkter kommuniceras på ett tydligt och enhetligt sätt. CLP bygger på FN:s globala system för klassificering och märkning av kemikalier, det så kallade GHS (Globally Harmonised System).

Genom att harmonisera reglerna internationellt blir det lättare för företag att handla över gränserna samtidigt som användare får samma typ av information oavsett i vilket land en produkt säljs. 

Syftet med CLP 

Grundtanken med CLP är att den som använder en kemisk produkt ska kunna förstå vilka risker produkten innebär och hur den ska hanteras på ett säkert sätt. Informationen ska kommuniceras genom märkning på förpackningen, säkerhetsdatablad och annan produktinformation. Förordningen ska bidra till att förebygga olyckor, minska exponeringen för farliga ämnen och skydda både människors hälsa och miljön. CLP omfattar även regler om att anmäla klassificeringsuppgifter till den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA. I Sverige är Kemikalieinspektionen den ansvariga tillsynsmyndigheten.  

Sambandet mellan CLP och REACH 

CLP och REACH kompletterar varandra. Medan REACH reglerar registrering, utvärdering, tillstånd och begränsningar av kemikalier fokuserar CLP på hur farorna identifieras och kommuniceras. Många företag arbetar därför med båda regelverken parallellt. Klassificeringen enligt CLP ligger ofta till grund för flera av de skyldigheter som följer av REACH, exempelvis krav på säkerhetsdatablad och riskhantering. 

Klassificering av kemiska ämnen 

Klassificering innebär att man identifierar och bedömer de farliga egenskaper som ett ämne eller en blandning har. Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare är ansvariga för att klassificera sina produkter innan de släpps ut på marknaden. Inom CLP delas farorna huvudsakligen in i tre grupper: 

Fysikaliska faror

Dessa omfattar egenskaper som innebär risk för brand, explosion eller andra fysikaliska reaktioner.  

Hälsofaror 

Här bedöms hur kemikalier kan påverka människors hälsa såsom: akut toxicitet, organspecifik toxicitet, frätande egenskaper, cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska ämnen. 

Miljöfaror

Denna kategori omfattar ämnen som kan skada miljön, exempelvis vattenlevande organismer eller ekosystem. För miljöfarliga ämnen används särskilda faropiktogram och H-fraser för att informera om riskerna.  

Märkning enligt CLP 

När klassificeringen är fastställd ska informationen kommuniceras genom märkningen. Märkningen består av flera obligatoriska delar exempelvis faropiktogram, signalord ("Fara" eller "Varning"), faroangivelser (H-fraser), skyddsangivelser (P-fraser) och produktidentifiering. Märkningen ska vara tydlig, lättläst och på det språk som gäller i det land där produkten säljs.  

Förpackningskrav 

CLP innehåller även regler om hur farliga kemiska produkter ska förpackas. Syftet är att minimera risken för olyckor och felanvändning. Förpackningar får exempelvis inte vara utformade så att de kan förväxlas med livsmedel, läkemedel eller kosmetika. För vissa produkter krävs barnsäkra förslutningar eller taktila varningssymboler som kan kännas av synskadade personer.  

Nya faroklasser i CLP 

CLP utvecklas kontinuerligt. Under senare år har flera nya faroklasser införts för att bättre hantera moderna kemikalieutmaningar. Bland de viktigaste är: 

  • Hormonstörande ämnen för människors hälsa 

  • Hormonstörande ämnen för miljön 

  • PBT/vPvB (persistenta, bioackumulerande och toxiska ämnen) 

  • PMT/vPvM (persistenta, mobila och toxiska ämnen) 

Dessa nya faroklasser stärker skyddet mot ämnen som kan orsaka allvarliga och långsiktiga effekter för både människor och miljö. 

CLP-förordningens betydelse för byggbranschen 

För byggbranschen har CLP stor betydelse eftersom många byggprodukter innehåller kemiska ämnen och blandningar. För tillverkare av byggprodukter är korrekt klassificering och märkning en förutsättning för att produkterna ska få säljas på EU-marknaden.  

CLP har också en central roll i frivilliga system som BASTA. Många av kriterierna i BASTA-systemet bygger direkt på CLP:s faroklasser och H-fraser. Exempelvis används klassificeringar för cancerframkallande, mutagena, reproduktionstoxiska, hormonstörande och miljöfarliga ämnen som grund för bedömningar av byggprodukters kemiska innehåll. Det finns även områden där BASTA går längre än dagens lagstiftning som exempelvis för PFAS-ämnen.  

Läs mer om BASTAs kriterier inom Hälso- och miljöfarlighet i kriteriedokumentet som du kan hitta här: Kriteriedokument – BASTA-systemet 

I takt med att kraven på hållbart byggande ökar genom initiativ som digitala produktpass, EU-taxonomin, ESPR och ökad rapportering av kemiskt innehåll blir CLP allt viktigare som gemensamt språk för att beskriva kemiska risker. För byggsektorn utgör CLP därför inte bara en lagstadgad skyldighet utan också en central byggsten i arbetet med giftfria materialval, säkrare arbetsmiljöer och mer hållbara byggnader 

För att se data om en specifik produkt, sök upp den i vår öppna sökmotor, Sök | BASTA, öppna upp artikel och se dess data och vad den uppfyller.