Vad innebär REACH-förordningen?

Förordningen är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 och trädde i kraft 2007. 

Syftet med REACH är att ge ett starkt skydd för människors hälsa och miljön samtidigt som den fria rörligheten för kemikalier inom EU:s inre marknad säkerställs. Förordningen ska också främja innovation och stimulera utvecklingen av säkrare alternativ till farliga ämnen. 

En grundläggande princip i REACH är att ansvaret flyttas från myndigheterna till företagen. Det är inte myndigheterna som ska bevisa att ett ämne är säkert, utan företagen som tillverkar, importerar eller använder ämnet måste visa att det kan hanteras utan oacceptabla risker.  

De fyra delarna i REACH 

Registrering (Registration) 

Huvudregeln är att företag som tillverkar eller importerar kemiska ämnen i mängder över 1 ton/år måste registrera dem hos den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA. Registreringen innehåller information om ämnets egenskaper, användningsområden, exponering och risker. Registreringen gör det möjligt för myndigheter, företag och användare att få bättre kunskap om kemiska ämnen på marknaden. Utan registrering får ämnet i princip inte säljas inom EU. 

Utvärdering (Evaluation) 

När information har lämnats in granskas den av ECHA och medlemsstaternas myndigheter. Syftet är att kontrollera att registreringarna håller tillräcklig kvalitet och att identifiera ämnen som kan innebära särskilda risker. Vissa ämnen hamnar även på så kallade utvärderingslistor där myndigheter undersöker om ytterligare åtgärder behövs. I praktiken är detta ett sätt att fånga upp ämnen som kan behöva regleras hårdare i framtiden. 

Tillstånd (Authorisation) 

För särskilt farliga ämnen finns ett system med tillstånd. Dessa ämnen identifieras som SVHC-ämnen (Substances of Very High Concern) och kan därefter föras över till REACH:s tillståndsförteckning i bilaga XIV. För att få använda ett ämne på tillståndsförteckningen måste företaget ansöka om särskilt tillstånd från ECHA och EU-kommissionen. Tanken är att användningen av dessa ämnen successivt ska minska och ersättas med säkrare alternativ. 

Begränsningar (Restriction) 

Den fjärde delen av REACH är begränsningar. Dessa finns samlade i bilaga XVII och innebär att vissa ämnen helt eller delvis förbjuds för vissa användningsområden. Begränsningar används när ett ämne bedöms innebära oacceptabla risker som behöver hanteras på EU-nivå. Det kan handla om förbud, koncentrationsgränser eller särskilda användningsvillkor. 

Kandidatförteckningen och SVHC-ämnen 

En av de mest kända delarna av REACH är kandidatförteckningen. Där listas ämnen som bedömts vara särskilt farliga och som kan bli aktuella för framtida tillståndskrav. SVHC-ämnen kan bland annat vara: 

• Cancerframkallande ämnen (CMR) 
• Mutagena ämnen som kan skada arvsmassan 
• Reproduktionstoxiska ämnen 
• PBT-ämnen (persistenta, bioackumulerande och toxiska) 
• vPvB-ämnen (mycket persistenta och mycket bioackumulerande) 
• Hormonstörande ämnen och andra ämnen med likvärdigt allvarliga egenskaper

Kandidatförteckningen uppdateras kontinuerligt och används ofta som en signal till marknaden om vilka ämnen som bör fasas ut eller ersättas på sikt. 

Informationskrav enligt artikel 33 

En mycket viktig del av REACH är informationsskyldigheten för varor. Om en vara innehåller mer än 0,1 viktprocent av ett ämne på kandidatförteckningen måste leverantören informera sina kunder om detta och lämna information för säker användning. Det är viktigt att förstå att detta inte är ett förbud. Produkten får fortfarande säljas, men information måste lämnas vidare i leveranskedjan. 

I praktiken innebär detta att företag behöver ha god kunskap om innehållet i sina produkter och kunna samla information från sina leverantörer. Detta är en av de främsta drivkrafterna bakom ökad transparens i värdekedjan. 

ECHA:s roll 

REACH administreras av European Chemicals Agency (ECHA) i Helsingfors. ECHA ansvarar för databaser, registreringar, utvärderingar och information om kemikalier. Myndigheten publicerar också kandidatförteckningen, tillståndsförteckningen och begränsningslistan. I Sverige är Kemikalieinspektionen (KEMI) den myndighet som har huvudansvar för att stödja och övervaka genomförandet av REACH. 

REACH och byggprodukter 

För byggsektorn har REACH fått mycket stor betydelse. Byggprodukter består ofta av många komponenter, råvaror och kemiska ämnen, vilket gör att spårbarhet och innehållsdeklaration blir viktigt. Särskilt viktiga är reglerna kring SVHC-ämnen, Informationsplikt enligt artikel 33, begränsningar enligt bilaga XVII, krav på säkerhetsdatablad för kemiska produkter. 

Inom byggsektorn används REACH som grund för många frivilliga system och bedömningsverktyg. BASTA-systemets kriterier bygger exempelvis på REACH, CLP och Kemikalieinspektionens prioriteringsarbete. Målet är att stödja utfasningen av ämnen med farliga egenskaper ur bygg- och anläggningsprodukter. 

En särskilt viktig princip för byggprodukter är ”en gång vara, alltid vara”. Det innebär att varje ingående vara i en sammansatt produkt ska bedömas separat när man utvärderar förekomsten av SVHC-ämnen. Man får alltså inte späda ut koncentrationer genom att räkna på hela den sammansatta produkten.  

Denna princip har fått ökad betydelse i takt med utvecklingen av digitala produktpass, SCIP-databasen, återbruk och cirkulärt byggande. För att kunna återanvända byggprodukter på ett säkert sätt krävs kunskap om vilka ämnen som finns i materialen. I många byggprojekt efterfrågas idag information om kandidatämnen, begränsade ämnen och andra kemikalierisker långt utöver de lagstadgade minimikraven. 

Du kan läsa mer om REACH och BASTA här: EU REACH – SVHC | BASTA 

För att se data om en specifik produkt, sök upp den i vår öppna sökmotor, Sök | BASTA, öppna upp artikel och se dess data och vad den uppfyller. 

Så här ser det ut på ett artikelkort för en artikel: Tikkurila Sverige AB | PANELLACK | Artikel | BASTA