Så fungerar ESPR-förordningen

Publicerad 30 sep. 2026

ESPR, Ecodesign for Sustainable Products Regulation, är EU:s nya ramverk för hållbara produkter. Förordningen heter formellt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 och trädde i kraft den 18 juli 2024. Den ersätter det tidigare ekodesigndirektivet som främst omfattade energirelaterade produkter och utvidgar regleringen till att potentiellt omfatta nästan alla fysiska produkter som säljs på EU-marknaden.

Syftet med ESPR är att göra produkter mer hållbara under hela livscykeln. Förordningen är en central del av EU:s gröna giv (European Green Deal) och handlingsplanen för cirkulär ekonomi. Målet är att minska produkters miljö- och klimatpåverkan, öka resurseffektiviteten och stimulera utvecklingen av en cirkulär ekonomi där produkter används längre, repareras, återanvänds och återvinns i större utsträckning.

Ett ramverk snarare än detaljerade produktkrav

Den viktigaste principen att förstå är att ESPR i sig inte innehåller detaljerade tekniska krav för alla produkter. Förordningen ska fungera som ett ramverk som ger Europeiska kommissionen möjlighet att införa produktspecifika krav genom så kallade delegerade akter. Det innebär att förordningen anger:

  • vilka typer av hållbarhetskrav som får ställas
  • hur processen för att ta fram kraven ska gå till
  • vilka aktörer som omfattas
  • hur marknadskontrollen ska fungera
  • hur digitala produktpass ska införas

De konkreta kraven kommer sedan successivt att utvecklas för specifika produktgrupper genom de delegerade akterna. Därför kommer olika branscher att påverkas vid olika tidpunkter.

ESPR omfattar nästan alla fysiska produkter (vissa undantag finns) som säljs inom EU. För byggsektorn innebär det att många byggprodukter kommer att omfattas av framtida produktkrav. Detta är särskilt relevant eftersom bygg- och fastighetssektorn står för en stor del av Europas resursanvändning och klimatpåverkan. ESPR riktar sig till alla aktörer som sätter produkter på EU-marknaden som exempelvis tillverkare, importörer, distributörer, återförsäljare eller digitala marknadsplatser.

Även företag utanför EU påverkas om deras produkter säljs på den europeiska marknaden. Förordningen är därför inte enbart en europeisk fråga utan får konsekvenser globalt genom att leverantörskedjor måste anpassas till de nya kraven.

Vilka krav kan ställas?

En central del av ESPR är att produkter ska designas för hållbarhet redan från början.

  • Produkter kan behöva konstrueras så att de håller längre och behåller sin funktion under en längre tidsperiod. Detta minskar behovet av nyproduktion och därmed resursförbrukningen.
  • Produkter ska i större utsträckning kunna repareras. Det kan innebära krav på tillgång till reservdelar, demonterbar konstruktion eller tillgång till reparationsinformation.
  • I vissa fall kan produkter behöva kunna uppgraderas istället för att ersättas. Det bidrar till längre användningstid och minskar avfallsmängder.
  • Kommissionen kan införa krav på hur mycket material som används samt på återvunnet innehåll. Detta ska bidra till att minska uttaget av jungfruliga råvaror.
  • Produkter kan behöva utformas så att material enklare kan separeras och återvinnas i slutet av livslängden. 
  • Information om särskilt farliga ämnen kan komma att behöva redovisas tydligare. Detta är viktigt både för återvinning och för att skapa giftfria materialcykler. 
  • Regler kan utvecklas kring exempelvis klimatpåverkan, energianvändning, vattenanvändning och andra miljöaspekter under produktens livscykel.

Digitala produktpasset (DPP)

Den mest uppmärksammade delen av ESPR är införandet av det digitala produktpasset, Digital Product Passport (DPP). Ett digitalt produktpass är en strukturerad informationssamling som följer produkten genom hela dess livscykel. Passet ska innehålla relevant information om produkten och vara tillgängligt digitalt genom exempelvis en QR-kod eller annan elektronisk identifierare. Digitala produktpass ska göra det möjligt för användare att få tillgång till rätt information. Tanken är att samma informationskälla ska stödja många olika användningsområden under produktens livstid.

Vill du läsa mer om de digitala produktpassen och kopplingen till BASTA: Byggsektorns Digitala Produktpass

Arbetsplaner styr vilka produkter som prioriteras

För att avgöra vilka produktgrupper som ska regleras först tar Europeiska kommissionen fram arbetsplaner. Den första ESPR-arbetsplanen publicerades 2025 och anger vilka produktgrupper som ska prioriteras under de kommande åren. Arbetet sker i samverkan med forskare, myndigheter, branschorganisationer och andra intressenter genom det så kallade Ecodesign Forum.

Vid urvalet bedöms bland annat en produkts miljöpåverkan, förbättringspotential, marknadsstorlek, kostnadseffektivitet och bidrag till EU:s klimatmål. Efter prioriteringen genomförs tekniska utredningar innan konkreta produktkrav tas fram.

Förbud mot förstöring av osålda produkter

En annan viktig nyhet är reglerna kring osålda produkter. ESPR innehåller bestämmelser som begränsar eller förbjuder förstöring av vissa osålda konsumentprodukter. Syftet är att minska resursslöseri och uppmuntra återanvändning, återtillverkning och donation. Till att börja med riktas reglerna särskilt mot textilier och skor, men principen kan få betydelse även för andra produktgrupper framöver.

Marknadskontroll och efterlevnad

Precis som andra EU-förordningar ställer ESPR krav på att medlemsstaterna genomför marknadskontroll. Nationella myndigheter får ansvar för att kontrollera att produkter som säljs uppfyller de krav som gäller för respektive produktgrupp. Om en produkt inte uppfyller kraven kan myndigheterna kräva korrigeringar, försäljningsförbud eller tillbakadragande från marknaden. Digitala produktpass förväntas spela en viktig roll i kontrollarbetet eftersom informationen blir mer tillgänglig och standardiserad.

Betydelse för byggsektorn

För byggsektorn är ESPR särskilt intressant eftersom den kan bli en viktig drivkraft för digitalisering och cirkularitet. Många av de informationskrav som diskuteras inom byggområdet finns redan i olika former:

  • eBVD redovisar kemiskt innehåll,
  • EPD redovisar miljöprestanda,
  • BASTA hanterar kemikaliekrav och visar på cirkularitet
  • produktdatabaser lagrar teknisk information.

ESPR kan fungera som ett gemensamt europeiskt ramverk som knyter samman dessa informationsflöden och gör dem maskinläsbara samt tillgängliga genom digitala produktpass.

För företag innebär detta både utmaningar och möjligheter. Utmaningen ligger i att samla in, kvalitetssäkra och uppdatera stora mängder produktdata. Möjligheten är att samma data kan användas i flera regulatoriska sammanhang och skapa effektivare informationsutbyte genom hela värdekedjan.

För att se data om en specifik produkt, sök upp den i vår öppna sökmotor, Sök, öppna upp artikel och se dess data och vad den uppfyller.